Porfyrrödling finns på gräsmarker, där den vanligtvis sticker ut med sin karakteristiska lila färg. På grund av habitatförlust och förändrade jordbruksmetoder är porfyrrödling listad som sårbar på IUCN:s röda lista. När den är intakt kan denna svamp förbli färsk i flera veckor i sitt habitat, synlig under sommaren och hösten.
Hattens diameter:
4 - 9 cm
Lukt:
Mild, otydlig doft av svamp.
I den här artikeln
Egenskaper
Giftighet och ätbarhet
Liknande arter
Tips för att hitta
Rengör och bevara
Vanliga frågor
Allmän information om porfyrrödling
Identifiera svampar direkt med ett foto
Ta ett foto och få svampens namn och riskbedömning direkt med information om ätlighet, giftighet, medicinskt värde, livsmiljö, kultur och tekniker för att hitta svampar och mera.
Ladda ner appen gratis
Egenskaper hos porfyrrödling
Hattens diameter
4 - 9 cm
Fruktkroppens höjd
4 - 10 cm
Hatt
Hatten är först konisk för att sedan bli välvt till platt och brett umbonat, upp till 145 mm över. Hatytan är slät, fint fibrilös, lila till purpurbrun som blir brun.
Hattens form
Central knöl
Hattens yta
Fibrillos-fjällande
Skivor
Lamellerna är vita till krämfärgade.
Skivors fäste
Fri till ansluten
Stam
Skaftet är slätt, fint fibrilöst, i samma färg som hatten eller ljusare, saknar ring.
Stamformer
Cylindrisk
Ring
Utan ring
Sporavtryck
Rosa
Lukt
Mild, otydlig doft av svamp.
Färger
Brun
Vit
Lila
Köttblåmärken
Missfärgas inte
Tillväxtform
Ensam, sällskaplig
Växtsätt
Saprofytisk
Substrat
På marken
Närliggande Träd
Salix
Förekomst
Ängar
Artstatus
Sårbar
AI-expert på svampar i din ficka
Livsmiljö hos porfyrrödling
Den förekommer i gamla, jordbruksomvandlade, kortklippta gräsmarker (betesmarker och gräsmattor).
Lås upp hemligheterna för svampvarianter, ätbarhet, toxicitet och säkerhetstips!
Ladda ner appen gratis
Är porfyrrödling giftiga?
Porfyrrödling återfinns vanligtvis i löv- och barrskogar under sensommaren till hösten. Den innehåller magtarmtoxiner som kan leda till matsmältningsproblem, yrsel, synkomplikationer och blodcirkulationsproblem om den förtärs. Dess unika morfologiska egenskaper, som en lila hatt och rosa lameller, skiljer den från icke-giftiga arter.