Armillaria bulbosa

En art av Armillaria

Mogna gäll Fruktkropparna av Armillaria gallica har hattar som är 2,5–9,5 cm breda och beroende på deras ålder kan de variera i form från konisk till konvex till platt. Hattarna är brunaktigt gula till bruna när de är fuktiga, ofta med en mörkare färgad mitt; färgen tenderar att blekna vid torkning. Hattytan är täckt med smala fibrer (samma färg som hatten) som är uppåtriktade eller sluttande uppåt. När fruktkropparna är unga har undersidan av hattarna ett bomullsartat skikt av vävnad som sträcker sig från kanten av hatten till stjälken – ett partiellt slöja – som skyddar de utvecklande gällen. När hatten växer i storlek dras membranet slutligen bort från hatten för att exponera gällen. Gällen har en adnat (fyrkantigt bifogad) till något decurrent (utsträcker sig längs stjälkens längd) fästning till stjälken. De är initialt vita, men åldras till en krämig eller blek orange färg täckt med rostfärgade fläckar. Stjälken är 4–10 cm lång och 0,6–1,8 cm tjock, och nästan klubbskuren med basen upp till 1,3–2,7 cm tjock. Ovanför ringnivån är stjälken blekorange till brun, medan den under är vitaktig eller blekrosa och blir gråbrun vid basen. Ringen är positionerad cirka 0,4–0,9 cm under hattenivån och kan vara täckt med gulaktig till blekbrun ullig bomullig mycel. Stjälasten är fäst vid rhizomorfer, svarta rotliknande strukturer 1–3 mm i diameter. Medan den primära funktionen hos det underjordiska mycelet är att absorbera näringsämnen från jorden, tjänar rhizomorferna en mer utforskande funktion för att lokalisera nya matkällor.